Jag började plugga till sjuksköterska när jag var 55 år. Innan jag påbörjade sjuksköterskeprogrammet jobbade jag dels som alkohol- och drogterapeut, men även som trafikledarassistent på Luftfartsverket. När jag slutade på Luftfartsverket fick jag ett avgångsvederlag för två års tid, och tänkte då att “nu är det ju perfekt att börja plugga när jag ändå har en inkomst ett tag framöver”. Det fick mig att först börja plugga och bli klar undersköterska. Men efter att ha jobbat inte allt för länge som undersköterska, kände jag att jag ville ha mer ansvar och kunna påverka vården i lite större utsträckning. Att jag har en dotter som har en funktionsnedsättning har medfört att jag haft mycket kontakt med vården och också fått inse att det fluktuerar en hel del inskränkta tankar om hur vården ska se ut. Den kombinationen, att jag ville ha ett större ansvar men även hade en personlig erfarenhet av vården, gjorde att jag hoppade på sjuksköterskeutbildningen. Sagt och gjort blev jag klar sjuksköterska 2011. Från det att jag blev färdig har jag jobbat inom Reumatologi, Njurmedicin, Hud och Äldrevård. Nu är jag, sen fyra månader tillbaka, en arbetande pensionär och har en deltidstjänst inom Geriatrik. Alla de kliniker jag jobbat inom har varit så spännande och jag vill påstå att var sak har sin charm. Det viktigaste för mig har nog varit känslan om att kunna förändra.

Den erfarenhet jag nu har från mina verksamma år har varit så givande och intressanta. Och vissa gånger kan det såklart inträffa mer otäcka händelser. Jag minns till exempel en natt när jag jobbade extra som undersköterska på ett äldreboende under den period jag pluggade till sjuksköterska. Min kollega ringde helt desperat från ett annat våningsplan och skrek och bad oss om att omgående komma till det rummet hon beskrev att hon fann sig i. Vi, jag och min andra kollega, kom dit så snabbt vi kunde och möttes där av en 98-årig gammal kvinna  som tagit sitt liv. Hon hade begått självmord genom att hänga sig med sitt morgonrocksskärp och hasat ner mot golvet och en dyna. Det var en så otroligt annorlunda syn och jag kan än idag få upp bilden av hur hon hängde där. Jag skulle inte säga att det har blivit ett trauma för mig utan snarare en väldigt stark upplevelse. Som sagt är jag nu pensionär och njuter av livet och den erfarenhet jag hunnit få av vården som sjuksköterska. Jag ångrar mig inte en sekund att jag började plugga sent i livet, och om du som läser det här funderar på att skola om dig senare i livet – gör det. Livet är alldeles för kort för att inte våga testa olika vägar eller våga utmana sig själv och sina rädslor.